Kom ihåg: 7,3 barn!
I sommras jobbade jag med ungefär 73 barn i låg- och mellanstadieåldrarna. I olika omgångar kom barnen till lägret där jag jobbade och levde sina liv under ett par sommarlovs veckor. Skogslekar, bad, bus, fotboll, kortspel, spökrundor, solsting, vattenmelon, ännu mer bad, regnkläder och discon. Och det är där det blir svårt. Det är på discona som heteronormen lever loppan. En av standard lekarna går till så här:
En tjej och en kille börjar dansa tryckare. När musiken stoppar väljer killen en ny tjej att dansa med och tjejen väljer en ny kille. Och så håller det på - tills alla får dansa. Och det är ju bra, att alla får dansa - men, men, MEN. Det är lite pinsamt att dansa tryckare när man går i fyran och barnen frågar om de får bjuda upp sina kompisar, av samma kön. Och den anti-rasistiska-queer-femenistiska-bohem-kolloledaren från Möllevången i Malmö säger: "NEEEJ! Då blir det inte roligt! Kom igen nu!" Men vaddå inte roligt?
Jag tänker inte att 73 av mina kollobarn har upptäckt eller kommer att upptäcka att de inte är heterosexuella, men jag tänker att om Robin, när han är elva år, går på disco och man får dansa med vem man vill, kanske tänker att det inte är lika med en dödsdom att ha ohetersexuella tankar när han är tretton. Eller att det betyder inte att man är bög bara för att man dansar med någon av samma kön. Och om Johanna som just fyllt åtta, och inte alls förstått varför alla andra tjejer bara springer och frågar chans på killarna hela tiden, inte blir nedröstad innan hon ens tänkt tanken att hon vill dansa med sin kompis Julia - kanske en sväng om med hennes söta lekkamrat känts bra i magen.
Man kan inte gå omkring som ledare för en barngrupp och tänk att barn inte har någon sexuallitet. Alla barn har inte upptäckt sin, en del barn är intresserade. Men många är och många är medvetna om sin sexualliet. Jag menar inte att man ska lägga den största tyngdpunkten vid det när barnen är på sommarläger - men jag tänker att man trampar i klaveret om man glömmer bort det.
Jag har läst någonstans att det kan vara så att 10% av den svenska befolkningen inte är heterosexuell. Om detta stämmer jobbar vi med 7,3 barn per sommar som senare i sina liv inte kommer passa inte i heteronormen. Så när den anti-rasistiska-(såkallade)-queer-femenistiska-bohem kolloledaren från Möllevången i Malmö säger att det inte är lika roligt om tjejerna dansar med tjejrna - glömmer hon helt plötsligt bort 7,3 barn. Hade hon glömt 7,3 barn när vi delade in barnen i staffetlag på gympan - hade det blivit ett himmla rabbalder.
En tjej och en kille börjar dansa tryckare. När musiken stoppar väljer killen en ny tjej att dansa med och tjejen väljer en ny kille. Och så håller det på - tills alla får dansa. Och det är ju bra, att alla får dansa - men, men, MEN. Det är lite pinsamt att dansa tryckare när man går i fyran och barnen frågar om de får bjuda upp sina kompisar, av samma kön. Och den anti-rasistiska-queer-femenistiska-bohem-kolloledaren från Möllevången i Malmö säger: "NEEEJ! Då blir det inte roligt! Kom igen nu!" Men vaddå inte roligt?
Jag tänker inte att 73 av mina kollobarn har upptäckt eller kommer att upptäcka att de inte är heterosexuella, men jag tänker att om Robin, när han är elva år, går på disco och man får dansa med vem man vill, kanske tänker att det inte är lika med en dödsdom att ha ohetersexuella tankar när han är tretton. Eller att det betyder inte att man är bög bara för att man dansar med någon av samma kön. Och om Johanna som just fyllt åtta, och inte alls förstått varför alla andra tjejer bara springer och frågar chans på killarna hela tiden, inte blir nedröstad innan hon ens tänkt tanken att hon vill dansa med sin kompis Julia - kanske en sväng om med hennes söta lekkamrat känts bra i magen.
Man kan inte gå omkring som ledare för en barngrupp och tänk att barn inte har någon sexuallitet. Alla barn har inte upptäckt sin, en del barn är intresserade. Men många är och många är medvetna om sin sexualliet. Jag menar inte att man ska lägga den största tyngdpunkten vid det när barnen är på sommarläger - men jag tänker att man trampar i klaveret om man glömmer bort det.
Jag har läst någonstans att det kan vara så att 10% av den svenska befolkningen inte är heterosexuell. Om detta stämmer jobbar vi med 7,3 barn per sommar som senare i sina liv inte kommer passa inte i heteronormen. Så när den anti-rasistiska-(såkallade)-queer-femenistiska-bohem kolloledaren från Möllevången i Malmö säger att det inte är lika roligt om tjejerna dansar med tjejrna - glömmer hon helt plötsligt bort 7,3 barn. Hade hon glömt 7,3 barn när vi delade in barnen i staffetlag på gympan - hade det blivit ett himmla rabbalder.
Kommentarer
Trackback