De halvt dolda
Jag tittar på "De halvt dolda" på SVT. Anvsnitt två grep mig ikväll. Jag tittar i allmänhet inte på TV men när jag hörde att Jonas Gardell stod för manus kunde jag helt enkelt inte låta bli, jag hoppades på historier som skulle överrumpla mig så "En komikers uopväxt" och dess efterföljande böcker. Mina förhoppningar är hittils uppnådda.
Den alkoliserade mamman med sina tre söner. När äldsta sonen fyller 16, är modern bakfull och går inte upp på morgonen och sjunger för sin son tillsammans med de yngre sönerna. De tre brödrarna sitter på sängkanten och 16åringens nazistflagga lyser rött och vardagligt ovanför deras huvuden. När födelsedagsbarnet senare är i skolan rånar han och kompisen David, judejävlen. David är förälskad i Birk, han är livrädd för att någon ska förstå. Hans mamma har förstått - men hon säger ingenting.
För en sådär 30 år sedan dör en mamma när hon faller i en isvak under en skridskotur med sin yngsta son. De två andra sönerna och dras lillebror lämnas ensamma med moderns vännina tills deras far kommer hem från en missionärsresa. Familjen är mycket religiös - älsta sonen tvivlar på Jesu kärlek. Henrik, mellanbrodern, vet inte om han besväras eller förundras av bibelskoleläraren som uppenbart är förälskad i honom. I ett radhus sitter en man och läser i tidningen om att en pojke såg sin mamma drunkna, hans hustru konstaterar att det var samma dag som de båda också promenerade över isen. Men de var välbehållna när de kom fram. Äktenskapet är dock trasigt, ett missfall verkar ha skapat slitningar samtidigt mannens aggressioner går ut över hans äkta maka.
En ensam tant somnar in då hon konstaterat att alla i hennes telefonbok är döda - hon får heller inget svar när hon ringer sin son.
Det här berör mig på så många plan. Och jag känner igen - inte bara från mitt eget liv. Men människor jag möter och deras livsöden. Jag tänker mest på nazistsonen och mamman som dricker. Vad som påverkar och var hatet kommer ifrån. Hur en hel familj tror att Den heliga ande faktist är vägen och vilka slitningar det blir om någon bryter upp från en livsstil.
David är jag, när jag var 15. Livrädd men samtidigt förhoppningsfull och väldigt nyfiken på något som känns som en dödssynd. Att gömma sig och att dölja. Ensam i världen, så känns det lite grann.
Jag längtar till nästa torsdag - då kommer del tre av "De halvt dolda".
Den alkoliserade mamman med sina tre söner. När äldsta sonen fyller 16, är modern bakfull och går inte upp på morgonen och sjunger för sin son tillsammans med de yngre sönerna. De tre brödrarna sitter på sängkanten och 16åringens nazistflagga lyser rött och vardagligt ovanför deras huvuden. När födelsedagsbarnet senare är i skolan rånar han och kompisen David, judejävlen. David är förälskad i Birk, han är livrädd för att någon ska förstå. Hans mamma har förstått - men hon säger ingenting.
För en sådär 30 år sedan dör en mamma när hon faller i en isvak under en skridskotur med sin yngsta son. De två andra sönerna och dras lillebror lämnas ensamma med moderns vännina tills deras far kommer hem från en missionärsresa. Familjen är mycket religiös - älsta sonen tvivlar på Jesu kärlek. Henrik, mellanbrodern, vet inte om han besväras eller förundras av bibelskoleläraren som uppenbart är förälskad i honom. I ett radhus sitter en man och läser i tidningen om att en pojke såg sin mamma drunkna, hans hustru konstaterar att det var samma dag som de båda också promenerade över isen. Men de var välbehållna när de kom fram. Äktenskapet är dock trasigt, ett missfall verkar ha skapat slitningar samtidigt mannens aggressioner går ut över hans äkta maka.
En ensam tant somnar in då hon konstaterat att alla i hennes telefonbok är döda - hon får heller inget svar när hon ringer sin son.
Det här berör mig på så många plan. Och jag känner igen - inte bara från mitt eget liv. Men människor jag möter och deras livsöden. Jag tänker mest på nazistsonen och mamman som dricker. Vad som påverkar och var hatet kommer ifrån. Hur en hel familj tror att Den heliga ande faktist är vägen och vilka slitningar det blir om någon bryter upp från en livsstil.
David är jag, när jag var 15. Livrädd men samtidigt förhoppningsfull och väldigt nyfiken på något som känns som en dödssynd. Att gömma sig och att dölja. Ensam i världen, så känns det lite grann.
Jag längtar till nästa torsdag - då kommer del tre av "De halvt dolda".
Kommentarer
Trackback
