Idag är jag arg: Vi är på rätt väg - men har hamnat så förbannat snett!
Nytt år - nya förhoppningar. Eller?!
Jag tittade på SVT: "Selma" i SVT Play härromdagen och är så innerligt glad att det oftast går lättare att vara öppet homosexuell nuförtiden. 100 år har gått sedan Selma tog emot Nobelpriset i litteratur - hade hon tagit emot priset i år hade hon också haft möjligheten att ingå äktenskap med sin Valborg. Ja, om förslaget om att ändra i äktenskapsbalken nu går igenom, men det gör det väl, har de sagt.
Men för hundra år sedan gick det bara inte, ordet homosexuell fanns inte. Man sa att Selma Lagerlöf skulle vara slut som författare om hon gått ut med sin icke existerande heterosexuallitet. Gemeneman rasar inte mot det som är lite mer queer idag. Men idioterna finns.
Tidigt i morse kom frustrationen till mig i ett SMS. Det talades om liv och död beroende på hetero- eller homosexuallitet. Sånt vet man att det finns, men man tänker att det inte finns i ens närhet. Plötsligt blir det så svart och vitt. Leva eller dö. Smyga eller leva.
Nyligen läse jag "No tears for Queers" av Johan Hilton - ett reportage om hatbrott. Män dödas inte på grund av hämd eller svartsjuka, de dödades av psykiskt friska människor som inte kände de mördade männen ifråga. Men de visste att männen var homosexuella och därför skulle de knäppas.
Tänk att det fortfarande finns galningar, människor som är så sjuka i huvudet att andra människor ska behöva gå omkring och vara rädda och ledsna. Frukta för sina liv. För något de inte rår för - för något som är en del av vem de är.
Nej, jag blir så fruktansvärt arg. Arg, arg, arg! Och ledsen och besviken och nästan lite förvirrad - för även om vi till synes verkar vara på rätt väg, har vi hamnat så förbannat snett!
Jag tittade på SVT: "Selma" i SVT Play härromdagen och är så innerligt glad att det oftast går lättare att vara öppet homosexuell nuförtiden. 100 år har gått sedan Selma tog emot Nobelpriset i litteratur - hade hon tagit emot priset i år hade hon också haft möjligheten att ingå äktenskap med sin Valborg. Ja, om förslaget om att ändra i äktenskapsbalken nu går igenom, men det gör det väl, har de sagt.
Men för hundra år sedan gick det bara inte, ordet homosexuell fanns inte. Man sa att Selma Lagerlöf skulle vara slut som författare om hon gått ut med sin icke existerande heterosexuallitet. Gemeneman rasar inte mot det som är lite mer queer idag. Men idioterna finns.
Tidigt i morse kom frustrationen till mig i ett SMS. Det talades om liv och död beroende på hetero- eller homosexuallitet. Sånt vet man att det finns, men man tänker att det inte finns i ens närhet. Plötsligt blir det så svart och vitt. Leva eller dö. Smyga eller leva.
Nyligen läse jag "No tears for Queers" av Johan Hilton - ett reportage om hatbrott. Män dödas inte på grund av hämd eller svartsjuka, de dödades av psykiskt friska människor som inte kände de mördade männen ifråga. Men de visste att männen var homosexuella och därför skulle de knäppas.
Tänk att det fortfarande finns galningar, människor som är så sjuka i huvudet att andra människor ska behöva gå omkring och vara rädda och ledsna. Frukta för sina liv. För något de inte rår för - för något som är en del av vem de är.
Nej, jag blir så fruktansvärt arg. Arg, arg, arg! Och ledsen och besviken och nästan lite förvirrad - för även om vi till synes verkar vara på rätt väg, har vi hamnat så förbannat snett!
Kommentarer
Trackback
