Jag vill bara att de ska veta
De senaste dagarna har jag levet tvärtemot allt vad jag vanligtvis står för. Det blir tungt att andas och jag har svårt att koncentrera mig när jag tänker på att mina föräldrar lever i vetskapen om att deras dotter är heterosexuell. Det stressar mig något oerhört. Jag har varit fullt medveten om min icke heterosexuella läggning i minst fyra år nu - varje dag är inte sol och gröna ängar, men oftast är jag helt nöjd med att vara som jag är. Nästan alla mina kompisar har på ett eller annat sätt snappat upp min icke heterosexuella läggning, det är bra - för de har slutat knuffa mig i sidan så fort någon av de manliga könet kommer på tal.
Jag brukar hävda att den sexuella läggningen inte är så viktig, jag vill fortsätta att hävda det - men jag känner att jag har kommit till en punkt där jag går omkring och ljuger flera gånger i veckan i mitt vardagliga liv. Kanske inte bokstavligttalat, men varje gång något ohetero kommer på tal byter jag snabbt samtalsämne (även om det är så att jag oftast vill föra en disskution) . Det känns nästan som om jag skäms - fast jag inte gör det. Och det är en otroligt obehaglig och jobbig känsla.
Jag vill inte ställa till med några scener - jag vill inte har snyft, snyft och ledsna miner. Jag vill bara att det ska vara som vanligt - minus trycket över mitt bröst. Jag vill bara att de ska veta.
